Mänskan har i alla tider försökt förstå olika färgfenomen. De mest berömda färgteoretikerna var Newton, Goethe och Itten. I Ittens färgcirkel ingår tolv färger. Ittens färgcirkel består av tre primärfärger, tre sekundärfärger och sex tertiärfärger.
När vi blandar konstnärsfärger (som kan vara både organiska eller oorganiska) kallas det för subtraktiv färgblandning. I praktiken är det inte lätt att få rena sekundärfärger av tre primärfärger, därför använder vi ofta två nyanser av gult, rött och blått i skolans färgpaletter. Genom att blanda dessa med varandra i en särskild ordningsföljd får man rena mellanfärger. Andra kombinationer av palettens färger ger en större variation av alla de brutna färger vi omges av i vår vardag. Genom att blanda komplementfärgparen med varandra får man bruna, svarta och gråa färger.
När man talar om färger använder man sig ofta av tre termer: kulörton, mättnad och valör. Med kulörton avses färgens placering i spektret. En mättad färg är ren och innehåller mycket pigment. Med valör avses graden av mörkhet eller ljushet hos en färgnyans, det vill säga hur mycket svart eller vitt färgen innehåller. En monokromatisk bild innehåller endast en kulörton i olika valörer.
Färg är inget exakt fenomen. Upplevelsen av en färg påverkas av omgivande färger, av belysningen och av betraktarens sinnesstämning. Utgående från färgteorier kan man ändå lära sig att använda färger och förstå hur färgerna beter sig.
Video Tussitaikurit
